Anne den nyfikna på Grönkulla



På omslaget ser man en rödhårig flicka, hennes hår är så rött att vissa till och med i boken blir lite skrämda. Hennes röda hår är flätat och ligger ner över axlarna, tofsarna till flätan är två röda rosetter. Tänk att man kan ha så rött hår naturligt. Hon har slitna kläder som är skrikig blå med en vit klänning ovanpå. Hon är ganska mager som hon beskriver i boken men det ser man inte på omslaget eftersom att det är en närbild på henne. Hon har en beige hatt på sig och detta var dem kläderna hon hade på sig när hon anlände på Grönkulla. Det var hennes enda kläder. Hennes ansikte är väldigt vackert tycker jag men folket på 1800-talet tyckte inte det, hon har fräknar i hela ansiktet. Hon står framför ett tåg tror jag att det är och det var så hon tog sig från barnhemmet till sin nya familj på Grönkulla.

Min version:
Jag tycker att ett omslag ska vara så att man ser hela henne och att hon gör någon som ett uppfostrat barn aldrig skulle göra. Eftersom att dem beskriver i boken att hon är väldigt fantasifull kan det ju vara något som att hon har byggt en trädkoja i ett av körsbärsträden som hon tyckte så mycket om. På bilden kan man se hennes hemska kläder från barnhemmet och även att hon är en mager liten flicka. Hennes “mamma” på Grönkulla är Marilla, man hade kunnat ha med henne på omslaget, springandes mot Anne för att hon är rädd att den stackars lilla flickan ska trilla ner. Jag tycker att omslaget ska innehålla mycket färger och se väldigt glatt och färg fullt ut eftersom att Anne blir en väldigt glad tjej när hon får komma till Grönkulla. Anne är en tjej som blir glad för det lilla hon har i livet, t.ex. när hon får komma till Grönkulla får hon reda på att hon kanske inte får stanna kvar men då gör hon det bästa av situationen och gör allting så bra som möjligt. Hon har aldrig träffat sina föräldrar och hon har alltid haft lite saker, hon har alltid levt på det viset och därför har hon alltid varit glad för det hon har. Hon tänker att om hon ändå ska tillbaka till barnhemmet igen så kan hon lika väl ha skapat ett minne för livet på Grönkulla med två fina människor.

"Elev 8B"

Kommentarer

  1. Heléne Nyrén8 april 2019 kl. 12:26

    Det var intressant att ta del av ditt förslag till nytt bokomslag, ditt förslag verkar ju faktiskt fånga en stor del av innehållet i boken. Men hur kan då förlaget ha tänkt när de valde ett omslag med flickan med olycklig blick? Är det så att den bilden lockar läsaren till att välja just den boken? Är det så att vi som läsare vill läsa om olycka och elände?

    Du skriver om att Anne gör "det bästa av situationen och gör allt så bra som möjligt". När vi läser böcker, berättelser om personer och deras val av vägare genom livet - så lär vi oss samtidigt att historiens förlopp beror på hur vi människor väljer att agera. Våra handlingar och sätt att tänka spelar roll för våra egna liv och andras. Bakom historiska beslut, lagar, förändringar, uppfinningar finns människor som har gjort det som de ansett "vara det bästa av situationen".

    Tack för ditt inlägg!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Insändare: Abort förr och idag.

Jag har läst boken Apelsinflickan av Lena Kallenberg. En händelse som jag reagerade över i boken var när Alice gjorde abort själv. Hon tog sina pengar och köpte fosfor från olika affärer på gatan. Hon hade fått veta att man kunde använda fosfor för att fostret skulle dö men hon visste också att tog hon för mycket skulle hon själv stryka med. Men hon var gravid och det var en skam att vara det så hon hade inget val. Alice drack vätskan som hon hade blandat ner fosfor i. Efter ett tag började hon känna sig törstig, då gick hon ut på gatan för att leta efter vatten. När hon letade efter vattnet började hon få värkar och hon ville vara ensam. Hon sitter själv inne på en toalett och känner hur värkarna blir starkare och starkare, tillslut faller fostret ut på golvet och hon sliter av navelsträngen. Det är blodspår på golvet. När en man knackar på dörren och Alice inte öppnar blir han irriterad och öppnar dörren själv, med honom är Fia, Alice kompis. Alice säger att det är hennes m...
Läs mer

Brev till Anton Jönsson, Emils pappa.

Hej Anton! Jag heter Matteo och är 15 år och vill skriva ett brev till dig angående boken som du är med i som heter Emil i Lönneberga. Jag vill prata lite om hur du agerar och vad du gör i boken, och vill även berätta om jag har varit med om något liknande. Jag vet att du är förälder till Emil. Jag vet också, efter jag läst er bok, att Emil kan vara väldigt busig och hitta på många ovanliga hyss. Några gånger så försöker han faktiskt vara snäll och trevlig och försöker hjälpa till, men istället så går det inte alltid som han tänkt.  Hans straff är att han ska få sitta i snickerboa under en stund tills han har tänkt över sina hyss och syndat dem. När Emil sitter i snickerboa täljer han trägubbar. Jag tycker att det är rätt att göra som du gjorde att låsa in Emil i snickerboa. Där får han tänka över sina hyss så att han inte gör det igen. Det funkar ju med straffet att låsa in Emil i snickerboa för att han gör inte om samma hyss igen.  Utan problemet är att han ko...
Läs mer

Kvinnornas kamp mot rättvisa under 1800-talet i Sverige

Minns du den stad, av Per Anders Fogelström s. 8; Emelie och Jenny:   “Efter maten satt Emelie vid fotogenlampan och stoppade strumpor. Jenny såg till att dottern kom i säng. Sedan satte de sig bredvid Emelie och började brodera. Det var Emelie och Jennys arbete. Hon satt hemma och broderade åt en affär. Egentligen ville Jenny göra något helt annat. När Jenny träffade Olof hade hon uppträtt som artist. Det hade Jenny lust att göra igen. Jenny längtade efter att stå på en scen och sjunga samt dansa. Sådana prat om drömmar och mål ville Emelie inte höra talas om. Jenny var ju änka och mor, ingen barnunge längre. Hon borde inte tänka på sådana dumheter.” Tanke   Jag vet hur det känns jag har själv inte upplevt det men har fått ta del av många andras historier och erfarenheter om att detta tankesättet  lever fortfarande kvar i många länder (inte i Sverige) men normen lever kvar. Men vi har massvis med rättigheter och skyldigheter men på en mängd andra länder och...
Läs mer