Brev till Anton Jönsson, Emils pappa.

Hej Anton!

Jag heter Matteo och är 15 år och vill skriva ett brev till dig angående boken som du är med i som heter Emil i Lönneberga. Jag vill prata lite om hur du agerar och vad du gör i boken, och vill även berätta om jag har varit med om något liknande.

Jag vet att du är förälder till Emil. Jag vet också, efter jag läst er bok, att Emil kan vara väldigt busig och hitta på många ovanliga hyss. Några gånger så försöker han faktiskt vara snäll och trevlig och försöker hjälpa till, men istället så går det inte alltid som han tänkt. 

Hans straff är att han ska få sitta i snickerboa under en stund tills han har tänkt över sina hyss och syndat dem. När Emil sitter i snickerboa täljer han trägubbar. Jag tycker att det är rätt att göra som du gjorde att låsa in Emil i snickerboa. Där får han tänka över sina hyss så att han inte gör det igen. Det funkar ju med straffet att låsa in Emil i snickerboa för att han gör inte om samma hyss igen.  Utan problemet är att han kommer på nya hyss eller påhitt är det varje gång och alla är rätt oskyldiga när han tänker på det. 

Något som jag tycker var mindre bra var att du inte pratade med Emil innan du låste in honom i snickerboa. Jag tycker att du borde prata med honom innan du låser in honom så att han får berätta sin “historia” om vad som hände. Jag upplever många gånger att Emil bara har försökt att vara trevlig och snäll och hjälpa till. Istället har det gått snett och det har blivit att Emil har gjort ett hyss igen.  Därför rådgiver jag dig att prata med Emil och kolla upp vad som verkligen hänt innan han får sitt straff. 

Jag har själv varit med om att jag har fått straff och fått skäll av mina föräldrar på grund av saker som jag inte har gjort. Om till exempel något händer på skolan så antar lärarna att jag är inblandad. Detta på grund av att jag kan har varit busig och störig innan. När saker och ting händer så tror man direkt att jag är inblandad i det. Jag känner att så som det är för Emil är det för mig också. Jag och Emil gjorde kanske inte så likadana hyss vi gjorde mest olika hyss, och jag skulle egentligen inte kalla för det jag gjorde för hyss, jag var mer bara en störig och stökig elev i skolan och fick oftast som straff att inte få gå ut bara vara hemma under ett visst antal dagar eller veckor. Jag kunde såklart också hitta på hyss som att kasta cyklar från tak. Men oftast var det att jag var en störig och stökig elev. 

Så jag tycker att du ska  tänka på att verkligen kolla så att Emil inte får skäll och blir inlåst i snickarboa utan att han gjort något hyss. 

Jag har några frågor!
Hur var din barndom?
Hur växte du upp?
Gjorde du aldrig några dumheter som inte var tänkt som dumheter från början?
Låste din pappa också in dig i snickeboa när du gjorde hyss som liten, som du gör med Emil?

Mvh
Matteo 

/Elev 8B

  


Kommentarer

  1. Jacksonsweden15 mars 2019 kl. 05:46

    Detta gjorde du riktigt bra Matteo! Fortsätt att skriva sådana här texter i framtiden. Din svensklärare.

    SvaraRadera
  2. Heléne Nyrén3 april 2019 kl. 11:32

    Hej Matteo!

    Tack för ett fint inlägg och många kloka tankar.

    Vet du vad? Jag tror att Emil i Lönneberga är en av de böcker som har fått människor att diskutera hur man ska göra när man ska uppfostra sina barn.

    I början av 1960-talet gavs den första boken om Emil ut. I början köpte nog föräldrarna boken till sina barn och läste den högt tillsammans med barnen. Men med tiden skulle jag tro att föräldrar och barn som växte upp och själva blev föräldrar började diskutera just de frågeställningar som du lyfter upp i din text. Och med boken som grund.

    Med diskussionen kom gamla värderingar om barnuppfostran att förändras - och idag reagerar vi på pappa Antons sätt att låsa in Emil i snickarboa. Men på den tiden, så tror jag att Anton inte visste bättre. Därför är det bra att du ställer frågorna till honom, så att han får fundera lite mer över hur han gör.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Insändare: Abort förr och idag.

Jag har läst boken Apelsinflickan av Lena Kallenberg. En händelse som jag reagerade över i boken var när Alice gjorde abort själv. Hon tog sina pengar och köpte fosfor från olika affärer på gatan. Hon hade fått veta att man kunde använda fosfor för att fostret skulle dö men hon visste också att tog hon för mycket skulle hon själv stryka med. Men hon var gravid och det var en skam att vara det så hon hade inget val. Alice drack vätskan som hon hade blandat ner fosfor i. Efter ett tag började hon känna sig törstig, då gick hon ut på gatan för att leta efter vatten. När hon letade efter vattnet började hon få värkar och hon ville vara ensam. Hon sitter själv inne på en toalett och känner hur värkarna blir starkare och starkare, tillslut faller fostret ut på golvet och hon sliter av navelsträngen. Det är blodspår på golvet. När en man knackar på dörren och Alice inte öppnar blir han irriterad och öppnar dörren själv, med honom är Fia, Alice kompis. Alice säger att det är hennes m...
Läs mer

Kvinnornas kamp mot rättvisa under 1800-talet i Sverige

Minns du den stad, av Per Anders Fogelström s. 8; Emelie och Jenny:   “Efter maten satt Emelie vid fotogenlampan och stoppade strumpor. Jenny såg till att dottern kom i säng. Sedan satte de sig bredvid Emelie och började brodera. Det var Emelie och Jennys arbete. Hon satt hemma och broderade åt en affär. Egentligen ville Jenny göra något helt annat. När Jenny träffade Olof hade hon uppträtt som artist. Det hade Jenny lust att göra igen. Jenny längtade efter att stå på en scen och sjunga samt dansa. Sådana prat om drömmar och mål ville Emelie inte höra talas om. Jenny var ju änka och mor, ingen barnunge längre. Hon borde inte tänka på sådana dumheter.” Tanke   Jag vet hur det känns jag har själv inte upplevt det men har fått ta del av många andras historier och erfarenheter om att detta tankesättet  lever fortfarande kvar i många länder (inte i Sverige) men normen lever kvar. Men vi har massvis med rättigheter och skyldigheter men på en mängd andra länder och...
Läs mer