Brev till Anton Jönsson, Emils pappa.

Hej Anton!

Jag heter Matteo och är 15 år och vill skriva ett brev till dig angående boken som du är med i som heter Emil i Lönneberga. Jag vill prata lite om hur du agerar och vad du gör i boken, och vill även berätta om jag har varit med om något liknande.

Jag vet att du är förälder till Emil. Jag vet också, efter jag läst er bok, att Emil kan vara väldigt busig och hitta på många ovanliga hyss. Några gånger så försöker han faktiskt vara snäll och trevlig och försöker hjälpa till, men istället så går det inte alltid som han tänkt. 

Hans straff är att han ska få sitta i snickerboa under en stund tills han har tänkt över sina hyss och syndat dem. När Emil sitter i snickerboa täljer han trägubbar. Jag tycker att det är rätt att göra som du gjorde att låsa in Emil i snickerboa. Där får han tänka över sina hyss så att han inte gör det igen. Det funkar ju med straffet att låsa in Emil i snickerboa för att han gör inte om samma hyss igen.  Utan problemet är att han kommer på nya hyss eller påhitt är det varje gång och alla är rätt oskyldiga när han tänker på det. 

Något som jag tycker var mindre bra var att du inte pratade med Emil innan du låste in honom i snickerboa. Jag tycker att du borde prata med honom innan du låser in honom så att han får berätta sin “historia” om vad som hände. Jag upplever många gånger att Emil bara har försökt att vara trevlig och snäll och hjälpa till. Istället har det gått snett och det har blivit att Emil har gjort ett hyss igen.  Därför rådgiver jag dig att prata med Emil och kolla upp vad som verkligen hänt innan han får sitt straff. 

Jag har själv varit med om att jag har fått straff och fått skäll av mina föräldrar på grund av saker som jag inte har gjort. Om till exempel något händer på skolan så antar lärarna att jag är inblandad. Detta på grund av att jag kan har varit busig och störig innan. När saker och ting händer så tror man direkt att jag är inblandad i det. Jag känner att så som det är för Emil är det för mig också. Jag och Emil gjorde kanske inte så likadana hyss vi gjorde mest olika hyss, och jag skulle egentligen inte kalla för det jag gjorde för hyss, jag var mer bara en störig och stökig elev i skolan och fick oftast som straff att inte få gå ut bara vara hemma under ett visst antal dagar eller veckor. Jag kunde såklart också hitta på hyss som att kasta cyklar från tak. Men oftast var det att jag var en störig och stökig elev. 

Så jag tycker att du ska  tänka på att verkligen kolla så att Emil inte får skäll och blir inlåst i snickarboa utan att han gjort något hyss. 

Jag har några frågor!
Hur var din barndom?
Hur växte du upp?
Gjorde du aldrig några dumheter som inte var tänkt som dumheter från början?
Låste din pappa också in dig i snickeboa när du gjorde hyss som liten, som du gör med Emil?

Mvh
Matteo 

/Elev 8B

  


Kommentarer

  1. Detta gjorde du riktigt bra Matteo! Fortsätt att skriva sådana här texter i framtiden. Din svensklärare.

    SvaraRadera
  2. Hej Matteo!

    Tack för ett fint inlägg och många kloka tankar.

    Vet du vad? Jag tror att Emil i Lönneberga är en av de böcker som har fått människor att diskutera hur man ska göra när man ska uppfostra sina barn.

    I början av 1960-talet gavs den första boken om Emil ut. I början köpte nog föräldrarna boken till sina barn och läste den högt tillsammans med barnen. Men med tiden skulle jag tro att föräldrar och barn som växte upp och själva blev föräldrar började diskutera just de frågeställningar som du lyfter upp i din text. Och med boken som grund.

    Med diskussionen kom gamla värderingar om barnuppfostran att förändras - och idag reagerar vi på pappa Antons sätt att låsa in Emil i snickarboa. Men på den tiden, så tror jag att Anton inte visste bättre. Därför är det bra att du ställer frågorna till honom, så att han får fundera lite mer över hur han gör.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Insändare: Abort förr och idag.

Hemligheten bakom omslaget

Anne den nyfikna på Grönkulla